Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armen med litet småsaker uti, och vår svart och
gnistrande i ögonen, som sådana alltid äro.
"Nu hade vi alla på godset fått för oss, att det
var zigenare eller dylikt kringstrykande följe, som
mördat och plundrat vår husbonde — och det var väl
också mycket troligare, än att han af våda skulle stängt
in sig, som vi nu veta — och derför så kände jag
mig genast argsint emot qvinnan och ropade barskt:
"hvad vill ni der i vagnen?"
"Jag tyckte också, att det såg ut, som om hon
hade god lust att lägga sig till mrs’ dyrbara schal,
som låg qvar, och derför ville jag skrämma henne.
"Vill ni icke köpa ringar och örhängen och annat
smått åt er käraste?" sade hon smilande och öppnade
sin korg till svar, under det hon klef ned på vägen
igen och såg sig omkring.
"Jag har ingen käraste, för jag är gift," sade jag
ganska tvärt, för qvinnans leda uppsyn behagade mig
alls inte, och på hennes nästa fråga: hvem som åkt i
den granna vagnen, svarade jag aldrig ett ord, för jag
tyckte det angick henne icke; men jag ångrade mig
sedan, ty man bör aldrig sätta sig i fiendskap till
sådana der trollpackor, de kunna i det fallet förhexa
både en sjelf och ens kreatur, och denna såg förfasligt
trollsk och elak ut.
"Då hon gick, kastade hon också ett par ögon på
hästarne, som kom dem att ruska på sig, så att huden
rynkades dervid, och jag fruktade, att någon olycka
skulle hända dem.
"Det började nu att skymma, ty solen var
längesedan nedgången, och jag undrade, att icke mrs kom
tillbaka. Det var så ensligt nere vid hafvet och på
denna sidan af parken, der just aldrig någon menniska
brukade gå, och jag tänkte ett ögonblick, att om mrs
mött den der tattarqvinnan med sin stygga uppsyn, så
kunde hon kanske hafva blifvit skrämd, ehuru hon
just icke såg svag eller rädd ut annars, som unga
damer bruka göra, men just i detsamma kom hon vid
grinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
