Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men, du milde S:t Nepomuk! Hvilken
förskräckelse intog mig icke, då jag med ens kände mig
omsluten af iskallt vatten ända upp till hakan, och på
samma gång fångad och fasthållen af det grofva och
glesa tyget i en stor säck. Jag trodde i första
ögonblicket, att jag genom något obegripligt misstag hoppat
ned i Ipoylis vågor, hvilka flöto tätt bredvid; men
säcken, som varit fäst vid fönsterposten genom dubbla
dragband, hvilka genom min tyngd drogs tillsammans
öfver mitt hufvud, bevisade mig strax derefter, att
jag råkat i en nedrig snara utlagd af den mest
bedrägliga och onaturliga qvinna i verlden.
"Innan jag hunnit arbeta mig ur denna
obehagliga belägenhet, upplystes rummet hastigt och utrop
af förvåning och skratt nådde mina öron.
"Säcken lyftes ned ifrån fönsterkrokarne och drogs
upp ur vattenkaret, som stått derunder, af husets båda
tjenare, den gamla Esther och gårdsdrängen, under
Rebeckas och Job Zwians förenade skrattsalvor och
den gamle judens förvåning och beskärmelser.
"Aldrig skall jag glömma denna stund, då jag
drypande af vatten och halfqväfd af harm och
förbittring stod inför hela denna judefamilj.
"Ifrån denna händelse daterar sig min ovilja för
detta folk, och min förargelse öfver det dumma
misstag, som ständigt velat anse mig tillhöra detsamma.
"Jag trodde mitt bröst skulle sprängas af vrede,
då Rebecka ännu skrattande sade, vänd till sin far:
"Der ser du nu hvad det tjenar till, att hvarje
natt inlåsa mig och lägga nyckeln till min dörr vid
din hufvudgärd. Jag har velat gifva både dig, min
far, den der dumma narren, och äfven Zwian, min
trolofvade, en lexa, och jag hoppas att ni alla tre skola
minnas och gilla densamma."
"Och detta odjur var endast aderton år! Jag har
allt sedan dess hatat qvinnorna, och denna
kärlekslåga för dem var den enda i mitt lif. Rebeckas
vattenkar har gjort mig iskall för hela hennes kön, och jag
anser detta straff alls icke för hårdt; det finnes icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
