Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in, att han möjligen vid första ord om det bedrägeri,
som skett i hans barndom, skulle kunna sjelf vilja
anställa en undersökning, som kommit honom att afstå
ifrån hela det arf, på hvilket vi så länge väntat.
"Ett år derefter såg jag, genom tidningarna, att
hans förmenta far var död, och jag återvände genast
till England, der jag flera gånger gjort fåfänga
spaningar efter min mor, hvilken jag aldrig återfunnit, och
som troligen är död.
"De första orden af min förnäma bror, då jag
med mitt halfva bevis instälde mig hos honom, visade
mig emellertid, att min fruktan för att finna honom
vanslägtad från sin stam var ogrundad. Han var
zigenare till kropp och själ, hans mor skulle hafva varit
stolt öfver honom, och hans förnäma uppfostran hade
lika litet kunnat ändra hans medfödda anlag som
färgen på hans hy.
"Jag har förut sagt, och jag upprepar det, att
detta tanklösa öfverdåd, som man kallar mod, alls icke
tillhör mitt lynne, jag vill vinna mitt mål genom
öfverlägsenheten af mitt förstånd, genom listen, som är
qvintessensen deraf, men icke genom våld och trots.
Hvarför bullra och väcka uppseende, då man tyst
och stilla kan säkrare lyckas, hvarför utsätta sig för
faror, som man kan undvika? Det är lika klumpigt
och barnsligt, som det är oklokt.
"Den förmenta lorden bemötte mig, som jag varit
en galning eller en stråtröfvare; hvarken böner eller
hotelser, hvarken skäl eller bevis förmådde göra något
intryck på hans tanklösa och öfvermodiga sinne, och
alla försök att vinna gehör hos honom misslyckades
alldeles, han förenade med zigenarens sorglöshet och
djerfhet, den förnäma herrns föraktfulla stolthet och
högmod.
"Jag aflägsnade mig, men jag förlorade likväl icke
hoppet att omsider kufva denna dumdristighet och
komma att dela hans arf.
"Okunnig, som jag var, att lagliga arfvingar
funnos, ansåg jag omöjligt att vinna någon fördel af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
