Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liflighet, som om det vore det mest pikanta och
intressanta man hade att förkunna.
"Du fordrar för mycket, Cameron, besinna dig,"
sade Harvey sakta, i det han drog sig ännu längre in
i hörnet.
"Jag har redan besinnat mig, och hvarje tvekan
af mig vore en förolämpning emot henne," svarade
Astley lika lågt, men med passionerad röst.
"Ack min vän, det skulle i sanning vara
glädjande, om det icke på samma gång vore smärtsamt,
att finna så mycken romantik i ditt sinne, och du är
tjugofem år och har vistats en hel vinter i London."
"Harvey, jag her dig, intet skämt i detta
ögonblick!"
"Nej, jag skämtar icke, jag vill på fullt allvar
afhålla dig från detta steg, ty jag är fullkomligt säker,
att du misslyckas. Ännu en gång, du begär för
mycket, tro mig, jag har förut sagt dig det; vi måste taga
qvinnorna sådana de äro eller också afstå ifrån dem.
Arabella älskar dig så mycket hon förmår älska, det
vill säga hon ställer alltid sig sjelf, sin rang och sitt
anseende i verlden framför sin kärlek."
"Nej, nej du gör henne orätt, om så vore, hvad
är då hennes kärlek?" utbrast Astley afbrytande.
"Ja hvad den är, det är svårt att säga, men att
den icke är det högsta för henne, det är jag temligen
viss om."
"Men jag har sagt dig, och jag upprepar det ännu:
det måste vara detta, om hon skall blifva min. Det
är just för att vara viss derom, som jag vill, att hon
nu i denna qväll skall besluta sig."
"Vet du hvad, Camaron? Du liknar nu
fullkomligt hunden i fabeln, som släppte det rof han redan
hade, för att äfven fånga dess skugga. Du eger hennes
kärlek, du eger i synnerhet lyckan af din egen.
Nåväl! var nöjd dermed, gift dig och blif lycklig.
Hvarför fordra en romantisk hängifvenhet, en glömska af
sig sjelf, som ingen qvinna skall kunna gifva — och
jag vill tillägga, att det är rätt lyckligt, att så är, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
