Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mrs Blake skakade sin rotting hotande emot
gluggen, och den otrefliga synen försvann, men
efterföljdes af ett mummel och tjut ifrån andra ändan af
den långa mörka gången, som liknade det man hör i
ett menageri, och Alf var rätt glad, då hon förde dem
öfver gården till andra sidan af den långa bygnaden,
och in i en annan förstuga.
Ehuru det ännu knappt var skymning utanför,
herrskade likväl ett fullkomligt mörker här inne, och
lyktan, som vaktqvinnan har, var alldeles nödvändig,
men dess svaga ljus hindrade likväl icke Alf att nära
nog stupa omkull öfver en fånig gosse, med krokiga
ben och långa armar, som satt inkrupen vid väggen i
mörkret och, mumlande några obegripliga ord, sträckte
sig fram och lade några små stenar i Alfs hand, under
det han med ett förvirradt leende höll upp sin egen.
Den unge läkaren, hvars nerver ännu voro temligen
litet härdade, lade hastigt en slant deri och skyndade
sig för att följa ljusskimret framför honom, som i
detsamma skymdes bort af mrs Blakes korta och tjocka
yllekjol, då hon nedsatte lyktan på golfvet och tog en
nyckel ifrån sin knippa för att öppna dörren, framför
hvilken hon stannat.
I detsamma trippade en liten karl, klädd i en
ljusbrun rock, en ljusbrun kortklippt peruk, stora
runda glasögon, ett ofantligt krås och ett spanskt rör
under armen, fram ifrån en sido gång.
Han gjorde en ståtlig och affekterad bugning framför
mr Wehler och frågade artigt, om han på något sätt
kunde vara till tjenst.
"Det är mr Young, han är egentligen barberare
och har haft en fältskärs- och rakstuga förut," sade
poliskonstapeln såsom ett slags presentation, hvilken
likväl icke fullt tycktes vara i den lilla mannens smak,
ty han drog upp sina ögonbryn till en rättutstående
tofs, och sade hastigt af brytande:
"Jag är tjenstförrättande läkare här vid hospitalet
och skall med nöje visa herrarne denna vackra
inrättning till lidande medmenniskors bästa... Jag förmodar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
