Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Latour var en mycket medelmåttig talang
ifrån någon sämre restaurant i Paris, men hade en
mycket hög tanke om sin egen personlighet, och utbrast
nu med vredgad röst, utan att våga lyfta ögonen från
sitt vigtiga förehafvande:
"Ditt nöt! huru vågar du komma hit in i mitt
kabinett, och störa mig, då du vet att jag är
sysselsatt att urstjelpa en tourte à l’imperatrice, som alltid
är så kinkig och svår."
"Förlåt, herr Latour, men..."
"Nå, hvad är det då fråga om? Stå stilla, och
trampa inte på golfvet så tungt som en oxe; ser du
icke huru bordet skakas?"
"Herr Latour, Lischen säger att här skall blifva
en sammansvärjning i hotellet, en hemlig
sammankomst af maskerade personer, troligen studenter ifrån
Erlangen. Det har kommit tre vagnar inom en liten
stund, och i hvar och en hafva suttit två personer
insvepta i stora kappor ända upp till ögonen, och de
hafva vandrat uppför trappan tysta och långsamma,
och högtidliga som likbärare i en procession."
"Ah, prata inga dumheter! Lischen har velat
roa sig med dig nu igen. Såg du icke att det var
baron Schelting, som kom just nu och steg helt ensam
ur vagnen. Han har väl tillräckligt länge bott här,
för att du skulle kunna igenkänna honom, i fall du
icke vore ett fårhufvud," tillade kocken och stack med
detsamma ut sin hvita mössa genom gallret för att
nicka åt Johan, som var sysselsatt att bära in sin
herres saker.
"Hm, det är icke godt att igenkänna folk som
äro insvepta så väl som berganden Rübezahl sjelf,"
mumlade pojken, hvilken med händerna under sitt
hvita förkläde beskådade med spänd och andäktig
väntan den "kinkiga" tortan, som aldrig ville lossna,
och som kocken vände och vred på alla håll öfver fatet.
"Ni tyckes då aldrig tänka på annat än andar
och troll. Jag skattar mig lycklig att tillhöra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
