Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Då först steg jag varsamt upp och såg, i den
första dunkla gryningen, min föreställning bekräftad,
den ominösa papperslappen ligga bredvid dig på bordet.
"Jag hade i förväg, innan Sara reste, fått hennes
bref, hvarom vi båda öfverenskommit, för att använda,
när jag fann lämpligt. Jag borttog nu den skrynkliga
papperslappen och lade brefvet med ringen i stället.
"Kort derefter vaknade du och..."
"Alf!" utropade Malkolm häftigt afbrytande och
steg upp. "Alf! hvar äro väl bevisen på allt detta?...
du har kanske drömt, ni vilja kanske bedraga mig, för
att genom inbillningen bota, hvad ni anser för blott
inbillning," fortfor Malkolm långsamt, sedan han med
andlös uppmärksamhet och spänning liksom slukat
hvarje ord af Alfs berättelse.
"Lyckligtvis kan jag verkligen gifva dig påtagliga
bevis," svarade Alf leende.
"Dagen derpå gick jag ut, för att undersöka det
ställe, der jag sett dig stanna. Det var lätt att finna
det, och då jag böjde undan grenarne och upplyfte
de lösa stenarne, fann jag derunder i ett hål i jorden
ditt eget chatull, som försvann strax efter sedan vi
kommo hit till Kronaeh. Förmodligen hade under
sömnen någon oredig fruktan att förlora det, väckt
genom de ord vi vexlade derom dagen förut, låtit dig
under natten bortföra och gömma detsamma. Jag hade
nu äfven fått förklaring öfver den besynnerliga stölden
af den engelska damens juveler och den dödas radband.
Det var du sjelf och ingen annan, som borttagit alla
dessa saker, villad i sömnen af någon sväfvande
föreställning om det intresse dessa saker väckt hos dig
under vakande tillståndet."
"Men detta är ju förfärligt!" utropade Malkolm
rysande. "Det är ju icke mera jag sjelf, det är en
annan varelse i min skepnad, det är en fullkomlig
bekräftelse på min föreställning om den hemlighetsfulla
djefvulska makten hos de fantomer, som mörkret döljer."
"I sanning, jag vill icke mera tvista med dig
härom ... jag vill endast saga dig, att du nu troligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
