Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon slingrade emellertid sina armar ännu fastare
omkring honom och fortfor ifrigt och med hviskande rost:
"Lofva mig då heligt att aldrig yppa hvad ni
får se, att glömma hvar ni varit, aldrig forska efter
den persons namn och hem, som ni kanske räddar
ifrån döden, aldrig låtsa igenkänna honom, om ni
någonsin återser honom, hvad som än må hända, i
hvad förhållande han än må komma och hvad ni än
kan tänka om honom eller mig!"
"En läkare är ingen polisspion, ni kan i detta
fall vara fullkomligt lugn," inföll doktorn allvarsamt.
"Svär mig då vid er heder, vid Gud och hans
heliga ord, på hvilket ni säkert tror, att alltid och för
alla förtiga denna natts äfventyr! ... Ack, ni tiger!
Ni betänker er. Ni håller likväl troligen i detta
ögonblick en menniskas lif eller död i edra händer
och o Gud! äfven hans eviga salighet, ty utan er ed
vågar jag icke föra er till honom, och han skall dö,
han skall dö utan hjelp."
Hennes fasa och förtviflan vid dessa ord, som
hon framhviskade med ansigtet nedböjdt emot golfvet,
öfvervunno Harveys möjliga tvekan, och han svor den
ed, som hon begärde, utan att fästa ens en dunkel
tanke vid något annat, än den ovilkorliga förbindelsen
att hålla den.
Teologerna tala om vår "fria vilja" oeh fysiologerna
om mer eller mindre "påverkande sensationer";
himlen vet, hvilkas föreställningssätt är det riktigaste,
men det säkra är, att doktorn i detta ögonblick glömde
hela reflex-teorien och försummade helt och hållet att
"lokalisera sina intryck".
I utbrottet af sin tacksamhet ville flickan föra
hans hand till sina läppar, och helt förvirrad deröfver
tillade han för att sluta denna scen, under det han
reste henne upp:
"Se så, låt oss nu skynda; om den sjukes tillstånd
verkligen är så farligt, som ni säger, så hafva vi
ingen tid att förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
