Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyrsticka, ty den blossade upp tvenne gånger i luften
och försvann.
Qvinnan drog ett djupt andetag, hennes knän
svigtade, hennes händer darrade, hon rörde läpparne
liksom omedvetet och hviskade: "Mod! mod!" med ett
uttryck, som visade, att hon väl behöfde denna hemliga
uppmuntran.
I nästa ögonblick störtade hon upp, skyndade
med hastiga steg öfver däcket till fören af fartyget,
der besättningen var sysselsatt att inlasta tjärtunnor
ifrån stranden, sade några ord till en af dem och
begaf sig sedan i land.
Utan att se sig omkring på den otrefliga platsen,
klef hon raskt öfver timmerstockar, stenblock, bräder
och gamla tunnor mellan magasinen på stranden, och
efter några minuter stod hon villrådig, som det tycktes,
på den kala och otrefliga väg, som för till Haparanda.
Ingen mensklig varelse syntes till, allt var dödt
och färglöst, såsom naturen endast i dessa trakter kan
vara det, ingen fogel höjde sin röst eller sin vinge,
intet ljud nådde hennes öra, ingen boning kunde upptäckas
och icke ens en vindfläkt störde i detta ögonblick
orörligheten och tystnaden i denna vidsträckta graf.
I samma ögonblick ljöd ångpipans hvissling ifrån
fartyget, som skulle aflägsna sig. Hon spratt till af
förskräckelse, gjorde en ofrivillig rörelse för att skynda
tillbaka och tycktes nära att upphäfva ett rop af
ångest.
Det föreföll henne, som om hon lemnats på en
klippa i hafvet, och båten syntes henne som det enda
kommunikationsmedlet med den lefvande civiliserade
verlden, hvilken hon lemnat.
Den svaghet och obeslutsamhet, hon tycktes hafva
känt, räckte emellertid blott en minut; hon suckade
tungt, men undergifvet, lemnade efter något besinnande
körvägen, som vek af åt venster, och gick i stället
tillbaka till stranden.
Med ögonen alltjemt fastade på vikens breda och
mörka yta, fortsatte hon nu sin väg utmed vattnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
