- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
29

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DOKTORNS EI>.

29

dotter, den adertonåriga Elisabeth, hvars hemkomst
ifrån en resa just i dag skulle firas.
Emellertid är det en gifven och vanlig otur, att
mammorna alltid komma, då man väntar på döttrarna,
och qväfvande en undergifven suck, skyndade doktorn
att fatta sin hatt för att med oklanderlig ceremoni
kunna buga sig för värdinnan, som nu genom den bul-
lersamt öppnade sängkammardörren trädde emot honom.
Jtammarrådinnan von Hiitschen var ett litet femtio-
årigt fruntimmer, hvars stora hufvud, händer och fötter
gåfvo henne ett något klumpigt utseende, men hvars
kantiga *och markerade ansigte likväl påstods hafva
egt sina beundrare.
Nu hade hennes bleka hoptryckta läppar ett myc-
ket skarpt uttryck, och hennes ännu vackra ögon voro
genomträngande och hvassa som bajonetter; hela hen-
nes person tycktes för öfrigt ega samma utmärkande
egenskaper, som remingtongevären, nämligen snabbhet,
träffsäkerhet och soliditet.
Hon var klädd msd yttersta omsorg och skulle,
med minst lika liten risk som en af våra utmärkta
vetenskapsmän, hvilken utlofvat tusen riksdaler för
fyndet af en viss sorts jern under vissa vilkor, kunnat
lofva denna summa åt den, som vore i stånd att finna
ett otillbörligt veck på hennes kjol eller ett rubbadt
härstrå i hennes chignon, hvilken var glänsande och
slät som en julbulle.
I det samma hon klef Of ver tröskeln, kastade hon
omkring salongen en snabb och pröfvande blick, som
tycktes komma sjelfva kakelugnen att räta på sig, och
gick att välkomna doktorn, hvilken lyckligtvis fått rätt
på sin hatt och nu gick emot henne.
"Ack, min kära doktor, jag blir aldrig frisk,"
svarade ho:n nästan vresigt på Harveys artiga ocji
tank&priddä fråga efter hennes helsa. "Jag har i två
dagar haft min fasliga migrän."
"Det kommer deraf, att kammarrådinnan ansträn-
ger sig allt för mycket. Litet mera lugn och stillhet
skulle minska hufvudvärken."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free