Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED. 37
Inför honom liknade denne man en okynnig skol-
pojke, hvilken, inkommen i en trädgård, sans fa<;on
nedslår det rodnande äpple, hvarpå egaren, väntande
tåligt, dag efter dag med förhoppning fäst sina blic-
kar, och han kunde icke qväfva en naturlig känsla
af ovilja.
Ehvalds qvinligt hvita hy, hans något tjocka och
utstående läppar, hans sällsamma ögon af helt olika
färg, det ena blått, det andra svartbrunt och med denna
egendomliga glans, som q vinn or na rodnande fördöma
och beundra; alltsammans var, i Harveys tycke, långt
ifrån behagligt, och det slappa vekliga uttrycket i hans
ansigte skulle till och med varit motbjudande, om det
icke minskats af ett bredt ärr på högra kinden, som
gaf honom ett visst krigiskt utseende.
Emellertid var han en vacker karl, och ehuru
hans sätt och språk just icke voro de finaste, och mer
vittnade om påflugenhet och routin än elegans, så gjorde
de tydligen lycka* i aftonens societet.
En rival är likväl en dålig domare, och då den
"blifvande Kothschild" tycktes " vara lika förälskad i
sin fästmö, som hon i honom, så önskade den heder-
lige doktorn med en undertryckt suck, att Elisabeths
trolofvade verkligen måtte ega alla de goda och lysande
egenskaper, som man tilldelade honom.
Då den unga fliekan senare på aftonen för sin
fästman särskildt presenterade Harvey såsom en gam-
mal vän, räckte han derför under några hjertliga ord
med en viss vänskaplig ifver Ehvald sin hand, men
studsade och skiftade färg, då denne artigt och förtro-
ligt besvarade hans handtryckning.
I det samma närmade sig en af de andra her-
rarne med en fråga till Ehvald, och ingen mer än
Elisabeth märkte Harveys ögonblickliga förändring, och
att han släppte fästmannens hand, liksom den varit
glödande jern.
Doktorn hade bleknat och drog sig stel och tyst
tillbaka, under det hans ögon med en sällsam envishet
fastades på Ehvalds ansigte, för att liksom med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
