Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED.
77
Sedan karlen lyst med lampan i alla hörn af denna
bur, der icke ens en syrsa skulle kunna gömma sig,
kastade han kläderna ut i korridoren och stängde dör-
ren for att i nästa cell upprepa sin föga angenäma
visitation.
En half timme derefter voro alla dörrar stängda,
en enda lampa brann, hängande vid bryggan, som
förenar gallerierna i båda våningarna och lyste med
sitt matta sken i det sällsamma djup, som bildas der
emellan, och på korridorvaktens dunkla figur, der han
långsamt skrider fram utmed räcket framför celldör-
rarna, hvarinom mörkret nu svept sin skyddande mantel
kring sina arma sofvande eller vakande barn.
En natt i denna fängelsets långa natt var förliden,
en svartare punkt i detta ständiga mprker, der tim-
marne försvunne blytynga och kalla som isiga droppar
i en bottenlös brunn, och dagarna förlora sina namn och
sin betydelse i årets färglösa och dystra enformighet,
der minne och uppfattning smälta bort i ett slags for-
stelnande dimma, och själens alla förmögenheter krympa
ihop till en spöklik lifsmekanik.
Morgonen derpå var en söndag.
Solen kastade några bleka strålar öfver den redan
frostiga marken och i fängelset gick Junnilla, den ene
af de finska vaktkarlarne, att öppna alla celldörrarne
och fästa dem med en hake, som lemnade en tre tums
bred springa, ty man skulle hålla gudstjenst och det
var på detta sätt som fångarne skulle åhöra den.
Predikan, som presten helt ensam sittande i korri-
doren håller för sina osynliga åhörare, får under dessa
förhållanden någonting sällsamt, mystiskt och gripande.
Dessa ord om tröst och förhoppning, förlåtelse, frid
och försoning, ljus och glädje, äro kanhända ännu mera
imponerande, utsagda vid skenet af den matta lampan
i denna hemlighetsfulla boning, hvars lefvande lik,
stumma och orörliga lyssna dertill i sina trånga grafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
