Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vidgade pupillen i hans öga och röstens märkbara
osäkerhet, då han frågade efter fru Hilders, skulle mer
än väl, om någon gifvit akt derpå, uppenbarat den
lifliga oron inom honom.
Städerskan på ångbåten pekade på en dörr och sade:
"Fru Hilders har varit illamående under hela
resan och icke lemnat sin hytt."
Harvey suckade, mumlade några ord mellan
tänderna och ämnade knacka på denna dörr, då den i
det samma öppnades och ett fruntimmer utkom, hvars
slöja var nedfäld.
"Fru Hilders, får jag föra er till vagnen, som
väntar?" hviskade doktorn och bugade sig.
Hon böjde tyst på hufvudet och lade sin arm i
hans; Harvey tog hennes nattsäck och båda två
lemnade hastigt ångbåten, gingo tigande genom den
församlade folkmassan och stego in i en väntande hyrvagn.
Bullret af vagnen gjorde allt meddelande omöjligt,
båda sutto tysta, och först då man stannat på en
aflägsen gata och doktorn infört det resande fruntimret
i ett anspråkslöst hus, genom en lång mörk förstuga,
uppför en trappa och in i ett par små snygga rum,
fattade han hennes hand och sade upprörd:
"Gud vare lof, att ni åter är här, arma Elisabeth;
jag förstår att edra krafter äro helt och hållet uttömda
och borde kanske icke trötta er med frågor, ehuru jag
brinner af otålighet att höra utgången af vårt
äfventyrliga företag. Efter ni icke genast ville träffa er
mor, så har jag här skaffat er en tyst och obemärkt
bostad."
"Jag tackar er rätt mycket, herr doktor," sade
en kall och sträf röst, hvarvid Harvey studsade, och
då den förmenta damen drog sitt tjocka flor åt sidan,
igenkände han med förfäran Charles Ehvalds bleka
och afmagrade ansigte.
"Store Gud! Det är ni, Ehvald. Och er hustru,
er arma uppoffrande hustru, hvar är då hon?" utropade
Harvey bestört, under det Ehvald gick att försigtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
