Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTORNS ED,
97
"Obegripliga och fruktansvärda anomalier äfven
i det bästa hjerta!" hviskade han sorgset. "En ädel,
ren och hängifven q vinna offrar här allt. . . sin kär-
leks skatter, sin ömtåliga och blyga känsla, sin heder
och kanske sitt lif för en eländig varelse, som icke
ens fattar tillvaron af en kärlek och ett mod sådant
som hennes."
De båda flyende qvinnorna hade emellertid lyck-
ligt huunit flera mil in i Finmarken.
Gömmande sig i början i skogarne, vandrande på
ensliga stigar och framträdande endast vid enstaka
kojor, hade de, tack vare Darias lokalsinne, hennes
barndomsminnen och fullkomliga kännedom om språ-
ket, hunnit tillräekligt långt för att icke omedelbart
kunna återsändas; och med beräknad oförsigtighet upp-
sökte de nu byarne för att låta ryktet om sin flykt-
komma tillbaka till Haparanda.
Elisabeth, alltjemt klädd som en finsk; bonddräng
och Daria föreställande hans syster, fortsatte sin väg,
än gående, då intet åkdon kunde fås, än åkande på
böndernas skakande kärror från den ena gården till
den andra, utmed kusten nedanför Kemi lappmark för
att omsider hinna till Uleåborg, den första finska hamn,
hvarifrån de med någon ångbåt kunde komma till
Stockholm.
På detta sätt hade de en afton på en dålig och
rankig färja passerat en af dessa strömmar, hvilkas
namn endast de kringboende känna och kunna uttala,
och uppstigna igen i det lilla obeqväma åkdonet förö
de, efter de finska bonddrängarnes sed, i vild fart utför
en brant backe, och skulle nu uppför en annan.
Mörkret hade redan börjat sänka sig ned mellan
de mossiga och slokande granarne, i den höga skogen
rundt omkring, och ett kallt duggregn fördes af vinden
i de nedslagna och trötta resandes ansigten.
Claude Gerard. VI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
