Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
MOTEBNA TYPEK.
v
. -v
r<4
du så vill; vi få då berätta ditt eget uppförande
och anbud."
/Karlen tycktes tveka ett par sekunder, han upp-
tog pungen, tittande i den och gripande fast i Elisa-
beths rockkrage, kastade han henne lätt, som om hon
varit en gåsunge, ur kärran och sträckte handen efter
kedjan, som skymtade fram mellan kläderna och hvar-
vid hennes guldur var fästadt.
Den förskrämda qvinnan tänkte icke på att göra
motstånd; hon räckte det åt honom, men ännu mera
klok än roflysten, besinnade sig karlen ett ögonblick,
kastade hastigt klockan ifrån sig och gjorde ännu ett
försök att gifva rånet en annan färg.
*,Gif mig alla de penningar ni ha som betalning
för skjutsen. Ni harva i alla fall säkert stulit dem,
eller sätt er upp i kärran för att med ens fara till
länsmannen," sade han hastigt och såg sig omkring,
om han verkligen var helt och hållet utan vittnen till
sin våldsamhet.
. "Gif honom dem. Jag ser, att han i annat fall
ämnar taga dem med våld," hviskade Daria. "Yi kunna
icke hindra honom derifran och jag har dessutom ännu,
något qyar insy dt i mitt lifstycke."
"Men han skall kanske förråda oss i alla fall,"
inväncje Elisabeth, i det hon räckte sin portemonnaie
åt den finske skälmen.
"Nej, derföre äro vi nu säkra, han skall icke våga
det, just derför, att han plundrat oss. Se så, du,har
nu fått tillräckligt betaldt för din skramlande kärra
och din eländiga häst, låt oss nu fortsätta vägen till
den gård, dit vi ämna oss för natten," tillade hon på
finska, vänd till skjutskarlen, h vilken i skaftet af sin
stöfvel nedstoppade penningarna.
Bonden uppgaf ett flatskratt, kastade sig upp i
åkdonet, klatschade på sin häst och var snart ur de
förskrämda och narrade qvinnornas åsyn.
Lyckligtvis hade han för att dölja sitt skälmstycke
kastat af deras rensel, som icke såg ut att innehålla myc-
ket, och med denna vid sina fötter stodo de båda äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
