Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOKNS :ED. 105
Nu stodo de då bredvid den anspråkslösa bonin-
gen, som, till hälften nedgräfd i jorden, hade endast
framsidan upptimrad af stockar och intet fönster mer
än det, hvarigenom eldskenet lyste och som lät dem
ined lätthet Öfverse det torftiga rummet innanför.
Der inne satt på golfvet framför spiseln en smutsig
qvinna sysselsatt att klippa ullen af ett får, hvilket
helt lugnt, med hopbundna fötter, till hälften låg i
hennes knä, under det ett annat bräkande framstack
sitt hufvud från en af skrankad vrå bredvid, för att på
detta sätt deltaga i den ledsamma procedur, som kam-
raten var underkastad och för hvilken dess egen afska-
lade pels nyss tycktes hafva varit utsatt.
Allt i denna usla koja, på samma gång ladugård
och boningshus, utvisade fattigdom och osnygghet, och
Daria hviskade, i det hon vände sig om för att gå:
"Här kunna vi icke få en bit mat en gång. Låt
oss hellre gå ännu några steg till byn der uppe."
"Men qvinnan här är ensam, hon skall icke tänka
på att fråga, hvilka vi äro, som man kanske i byn
skulle göra, och då jag ser all den der mjuka, hvita
ullen, som hon har omkring sig i eldskenet, tycker
jag, att det skulle vara en vällust att få lägga sig ned
derpå och somna," sade Elisabeth, som darrade af köld
i sina våta kläder, och knappt mera kunde hålla sig
upprätt.
"Nå ja, så låt oss då försöka. Men vänta, det
kommer någon, vi ska dröja ännu," återtog Daria,
hvars skarpa öra uppfångade ljudet af steg i den steniga
backen ofvanför.
Det var en liten gosse, som kom uppifrån byn
och nu inträdde genom kojans dörr.
Qvinnan och fåret der inne vände båda sina huf-
vuden emot honom, och i bådas ögon och fysionomier
röjdes samma dumma uttryckslöshet och flegma.
Gossen tycktes hafva något ärende till hustrun,
han talade ett par ord och satte en korg, som han
haft med sig, ned på golfvet, under det hon, som nu
fatt hela den tjocka fallen af fåret, reste sig upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
