- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
137

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGAR OCH HJERTAN. 137
för dig, och slutligen icke fick någon alls, så hörde jag
aldrig mera talas om ditt geni..."
"Som också säkert aldrig fanns . . . Tant behöll
mig likväl, och för denna godhet kan jag aldrig vara
nog tacksam..."
"Men jag vet att hon flere gånger fått penningar
skickandes, såsom betalning för dig, ehuru hon icke
vet ifrån hvem de kommit, hon skulle annars icke
kunnat behålla dig."
"Gud gifve att så vore . . . Det är så tungt att
bero af andras barmhertighet.. ." suckade Hermina
sagta.
"Åh, strunt. . . Dessutom har du ju redan mer
än ett år varit lärarinna i första klassen."
Kosa samlade gäspande ihop alla småsakerna i
asken igen, steg upp och gick fram till soffan, der de
båda vännerna hade sin sofplats. Hon lossade hår-
flätorna och ämnade uppsnöra sina kängor, då hon
märkte, att Hermina lagt armarna på bordet framför
sig, stödt hufvudet deremot och snyftade tyst, men
våldsamt.
I ögonblicket kastade Rosa undan det långa håret,
som fallit i hundra krusiga bucklor omkring hennes
axlar, sprang fram till vännen, slingrade armarna
omkring henne och hviskade bedröfvad:
"Hermina, gråt icke. Om jag förtjenar något på
lotteriet, så skall du få alltsammans."
Hermina svarade ingenting, hon tryckte blott den
godhjertade vännens hand och fortfor att gråta.
"Allt blir nog bra för dig till slut," återtog Bosa
tröstande. "Du, som är så snäll att läsa, går snart
igenom seminarium och sedan blir du en fin guvernant,
som icke längre behöfver äta nådebröd hos tant
Elfenben."
"Ack, det är icke detta jag nu tänker på," sade
Hermina, lyfte upp hufvudet och torkade sina tårar
med ärmen af den gamla koftan.
"Men hvad är det då? Jag tänkte att tant varit
svår emot dig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free