Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
MODERNA
"Men ni är så gammal, farbror, ni..."
"Ctammalj .säger du,*’ af brott herr Josua häftigt.
"Jag ar icke gammal, iag kan aldrig blifva det på detta
\j . . . ... ej . - . / " ti *^ " " *. ’ ’ *
sätt; det är just för att undvika denna föraktliga slöhet
och själscjomning, hvari menniskorna falla, som jag
beständigt håller mina sinnen i verksamhet."
"Jag menade, att ni väl någon gång bonde draga
nytta af edra kunskaper och alla dessa öfningar, för
någon riktig verksamhet," sade Hermina ursäktande*
"Visst, visst min vän; när tillfället kommer, när
man ändtligen inser, att man behöfver mig; men jag
fruktar, att det måste gå till det yttersta innan dess,
En revolution, en förfärlig omstörtning förestår, hela
samhällskroppen är sjuk ifrån hafvud till fötter, det
fordras en kraftfull reformator," mumlade herr Jpsua
dystert, under det han delade sin uppmärksamhet mellan
spelet och sina egna bedröfliga profetior.
"Ack, farbror Josua, har ni icke sjelf varit skräd-
dare nu igen," utbrast Hermina skrattande, vid åsynen
af en stor fyrkantig lapp af buldan, fastsydd med segel-
garn midt på ryggen af den gröna kavajen, som gubben
bar. "Jag har ju bedt er så mycket, att låta Rosa
etléif mig hjelpa er, när ni behofver något."
A"Man hjelper sig bäst sjelf. Minnes du icke Dioge-
nes i sin tunna, h varom jag berättat er?"
u ^Om jag minnes honom, så är det för att beklaga
den stackars stollen. Men nu måste jag gå; adjö, far-
bror Josua, i morgon är det söndag, då hafva vi en
smula ledigt. Få vi komma upp till er i skymningen?"
återtog den unga flickan, nickande åt den gamle enstö-
ringen, i det hon stängde dörren efter sig.
i f Tornuret i Adolf Fredrik slog i det samma nio;
herr Josua spratt till och såg på sin egen klocka med
förskräckelse, den hade råkat sakta sig trenne minuter.
Han samlade hastigt ihop korten, smålog och gjorde
några hemlighetsfulla tecken åt de i hans föreställning
li^a öfverraskade medspelarne, och ämnade stiga upp,
då en stor gul spindel med sina qvicka ben hastigt
kröp öfver bordet rakt åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
