Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
MODEKNA TYPE».
<;Kära farbror Josua, förlåt mig! Men både Rosa
och jag voro så oroliga, då ni ieke svarade. Vi trodde
er yara sjuk ..."
"Jag har ju sagt, att jag aldrig» är sjuk."
"Men hvad gör ni då, instängd så här? Får jag
icke komma in ett ögonblick och städa litet åt er derinne?"
"Nå än pojken då? Han vill väl hafva något, för-
modar jag, ehuru du narrat honom, och jag tänker icke
betala till, sedan jag blifvit störd och oroad, det är
icke så godt om penningar heller,"
"Nej det förstås," sade Hermina förlägen,
"Och inte har du något att gifva honom, efter
hvad jag kan begripa?"
"Jo, jag har här," återtog hon, suckande helt. tyst
och uppdrog ur klädningsflckan en liten ful porte-
monnaie, der några öre förvarades, hvarmed smedpoj-
ken försvann utför trappan.
"Hvar hade du fått penningar ifrån?" sade gub-
ben, som ändtligen lät henne komma in och nu stängde
dörren efter dera.
"Rosa hade gjort några småsaker, Som hon lot-
tade bort i skolan, och..."
"Det var således hennes penningar du nu gaf ut?"
"Hon lånade mig hälften af hvad hon förtjenade."
"Och huru mycket förtjenade hon då på den der
affären?"
"Det blef 95 öre alltsammans."
"Hm, hm, det var icke så litet det. Men jag skall
säga dig, mitt barn, att om du i hela ditt lif hand-
lar så der obetänksamt som nu så kommer du ständigt
att förblifva en stackare. Man skall tänka sig för
minst tre gånger för hvart öre man släpper ifrån sig."
’.Jag hade nog tänkt mig för, farbror, *och jag skall
i morgon göra om det samma som i dag, om ni icke
vill svara mig, då jag ropar."
"Det vore mycket oförståndigt af dig."
"Men när det gäller en vän? Betänk, huru ledsna
vi blifva; ni får icke så der stänga in er för edra
barn åtminstone," tillade Hermina leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
