- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
170

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

MOIXÉRNA TYPER.

badade hans tinningar, och då hon icke kunde upplyfta
honom, föll hon på knä och stödde hans stora ruggiga
hufvud emot hans bröst.

Efter några minuter vaknade han emellertid upp,
reste sig och sade långsamt för sig sjelf, i det han
stapplade till sängen!

"Det var besynnerligt! . . . Det måtte vara något
fel i mekaniken."

Hermina, som icke visste om han häntydde på sig
sjelf eller "ättentions-uret", lade kudden tillrätta i den
eländiga sängen och tog hans läppiga tröja för att breda
Öfver honom.

"Tack, mitt barn!.. . Jag mår icke illa, men det
" i alla fall någonting besynnerligt... Du kan gå

ar

ned efter Rosa. . . jag vill tala vid er båda," sade
gubben matt, med ett alldeles förändradt uttryck i
rösten.
Och med bäfvande hjerta och en sorglig aning om
sin gamle väns tillstånd flög Hermina utför trappan.
Några ögonblick derefter stodo de båda flickorna
vid den gamle enstöringens säng. *
"Tro icke, att jag är sjuk .. . Jag repar mig snart,
det är bara en smula öfveransträngning . . . Jag har
allt för sorgfälligt konserverat både själ och kropp,
för att de icke skulle bestå tillsammans ännu ett fjerde-
dels sekel;" hviskade han långsamt, då deras tårfulla
och oroliga blickar hvilade på hans grableka och hop-
fallna ansigte. "Men i alla fall," tillade han betänksamt,
"så vill jag nu gifva er ett minne af mig... Hurudant
detta minne blir för den ena eller andra af er, må ödet
afgöra, ty jag älskar er båda lika. Du, Hermina, tager
mina nycklar, som ligga der på bordet, öppnar pulpe-
ten derborta, och i lådan till venster finner du två
bref utan adress. Tag hit dem. Se så, lägg dem båda
här framfor mig."
Då Hermina funnit och burit till honom de båda
små konvoluten, hvilka herr Josua sjelf för ett par
dagar sedan så noggrann t beskådat, fortfor han, tank-
fullt betraktande dem ännu en gång;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free