Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJEKTAN. 183
"Jag, kan aldrig förlåta din elakhet i går och jag
är säker, att den icke skulle blifva den sista. Som
jag aldrig varit mycket belåten med det tråkiga lif du
beredt mig, så tycker jag det är så godt, först som
sist, att vi skiljas åt. Jag reser ännu i dag min väg
och Pladascki följer mig för att skaffa mig plats vid
Italienska operan i Paris, dit jag alltid önskat komma.
Du kan nog se, att vi icke passa för hvarandra. Teatern
är mitt lif och jag sätter en firad sångerskas lycka och
lefnadssätt långt framför den odrägliga rolen af en be-
ständigt kriticerad grefvinna. Det kan vara roligt att
spela denna rol på scenen och du vet sjelf om jag då
lyckats, men att spela den i hemmet hvarje dag, det
öfvergår både mitt tålamod och min förmåga. Hvad
lille Albert angår, så kan jag med lugn lemna honom
åt dig, som tycker mycket bättre om honom än jag
och som också passar bättre att vårda och uppfostra
honom’ Lydia."
Det karakteristiska stilprofvet föll ur den förkros-
sade Ivars hand, och gömmande ansigtet i händerna
sjönk han tillintetgjord ned i soffan.
Några minuter förgingo under det von Halthen
satt liksom bedöfvad af öfverraskning och smärta; han
hörde icke att dörren öppnades och någon kom in i
hans rum, och återtog först sin besinning då en mjuk
och varm hand sakta lades på hans nedböjda hufvud.
Då han såg upp stod hans mor framfor honom.
Hon hade kommit helt oväntadt, fått af betjeningen
någon aning om hvad som skett och nu genom det
öppna brefvet på bordet blifvit fullkomligt upplyst
om förhållandet.
Utan att yttra ett ord slöt hon sonen i sina armar,
satte sig ned bredvid honom, och fasthållande hans
hand i sin, tycktes hon dela hans stumma och pin-
samma förödmjukelse och smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
