Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJEKTAN. 187
det slarf, den oreda och de simpla bekantskaper som
ett dylikt lif medför . . , Ack L min vän, det tycks mig
icke behöfvas mycken fantasi, för att föreställa sig obe-
haget af den rol, som en ädel, bildad och känslig man
måste spela, kringresande med sin hustru såsom sån-
gerska eller aktris*"
"Det är nog, min mor!" utropade Ivar otåligt och
steg upp. "Låt oss icke mera tala härom. Lydia är
min hustru och då hon icke vill, eller kan följa min
smak, måste jag följa hennes."
Han hade fattat sin hatt och beredde sig att gå
ut, då en betjent Öppnade dörren och anmälde att hans
svärmor fru Lundström var i salongen, och anhöll om
ett samtal med sin mag.
Grefvinnan gjorde en åtbörd af förskräckejjré, ka-
stade en medlidsam blick på sin son, som äfven syntes
generad, och lemnade rummet.
Den unga grefven tycktes tveka ett ögonblick
innan han mottog f. d. viktualiehandlerskan, med hvil-
ken han, oaktadt all sin artighet och rättskänsla, hade
mycket svårt att komma i ett passande förhållande,
och i detta ögonblick föreföll det honom kinkigare än
någonsin att meddela sig med henne.
Han hade emellertid knappt hunnit inom salongs-
dörren innan fru Lundström, som grann och utstyrd
satt i soffan, flög emot honom, omfamnande honom
med liflighet och ifrigt frotterande sina ögon och sin
näsa, utropade:
"Herre min skapare, ett sådant spektakel!... jag
är alldeles öfver mig gifven . .. hvad ska vi taga oss
till med Lydia ..."
"Hon är väl hemma hos er, förmodar jag?" sade
Ivar med ängslig tvekan i det han drog sig baklänges
ett par steg, och bjöd sin svärmor en stol.
"Hos mig! jo det skall man se... ack det barnet!
redan som liten unge var hennes lynne så häftigt, att
ingen kunde styra henne, det var aldrig värdt annat,
än att göra allt hvad hon ville; annars blef hon sjuk;
och ett sådant kurage sedan!. . . Hon baxnas för ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
