Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR OCH HJEUTAN.
189
Hans svärmor skyndade efter ett par steg, liksom
hon ämnat följa honom, men besinnade sig, ruskadepå
sig, som för att afskak& den harm hennes dotters oför-
stånd ingifvit henne/ strök sin klädning slät, och satte
hatten till rätta framför spegeln och gick slutligen sin
väg mumlande:
"Inte blef jag slug på hur han tog saken . .. men
detta kommer aldrig att sluta väl..."
Nedkommen på gatan mötte hon straxt utanför
porten, sin andra dotter "fröken" Augusta, som väntat
henne, och nu med ifver och» nyfikenhet frågade:
"Nå mamma, hur gick det? Det blef väl en faslig
uppståndelse hos grefvens?’*
"Nej, för all del, han bara teg som en stockfisk och
gick sin väg, innan jag hann att nämna mitt egent-
liga ärende, om penningarne som Lydia tagit med sig.’<
"Kors bevara mig! blef han icke ursinnig?...
sådana der menniskor, som ska vara så förnäma, dem
kan då ingen dödlig förstå sig på... tänk om han
ämnar lysa efter henne, och skiljas vid henne ifall
hon icke återkommer; det kan han göra om han vill."
"Och det förtjenar hon; det sade jag henne.
Visst är han ett får, men aldrig kan jag tro, att någon
man tycker om, att se sin hustru fly bort så der, med
en annan," inföll fru Lundström förargad.
"Så mamma talar; Lydia for väl icke för Plada-
dasckis skull; och hvad skilsmessan angår, så tror jag
att hon alls icke skulle bry sig der om, hon har ofta
för mig beklagat sig, att hon så der bundit sig; efter
som hennes man är orimligt nogräknad i allt, och hon
var alldeles uttröttad vtd sitt tråkiga lif."
"Nå ja, det sade jag henne förut; att gå som ett
sjåp och rätta sig efter en man, vid allt som man
företar sig, det kan icke var så "lifvadt" förstås; men
efter som hon nu genom sitt giftermål, liksom höjt upp
oss allesammans, så är det bra retfult och tarfiigt af
henne, att fara sin väg på detta sätt," återtog fru
Lundström, som gått mycket fort och nu varm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
