Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Den gamla pulpeten.
Man säger, att från det sublima till det löjliga är
endast ett steg, men det är stundom icke ens ett steg,
det är blott ett tuppfjät; och det händer till och med
någon gång, att båda dessa egenskaper äro så sammanblandade,
att man känner sig helt rörd, under det man
storskrattar.
Det der är egentligen lika litet behagligt som all
annan disharmoni, men tillfälligheterna följa sällan, efter
vår uppfattning åtminstone, någon harmonisk lag, och
ofta sammanträffa de så opassande och besynnerligt,
som om man serverade oss en varm pastej i en fil-
bunke.
En sådan händelse passerade iust en sommarafton
för ett par år sedan.
Klockan var 9 på qyällen och en af de små ångslupar
som underhålla kommunikationen mellan Stockholm
och de närmaste sommarställena vid Mälarens
stränder, passerade stora Essingen, för att sista gången
på dagen återvända till staden.
Det var alldeles lugnt, men något kyligt på aftonen.
I båten fanns, utom styrmannen, maskinisten
och eldaren, en ung herre med utseende af en kontorist,
åtföljd af tvenne damer, två gamla herrar, tydligen
embets- eller affärsmän, som återvände ifrån något
besök hos en van, en spenslig, blek och sotig arbetare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
