- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
210

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

MOBEBNA TYPEK.

"Bet var egentligen Poppelqvist, som afslutade
artikeln i går, eftersom jag hade ett andligt föredrag
att hålla och ..."
"Jag kunde just tro det, jag tyckte mig igenkänna,
hans petroleumstil och dåliga stafning," återtog Eäfklo,
i det samma den, hvarom han talade, steg inom dörren.
"God afton, mine herrar! Jag tror man förtalar
mig," utropade trikåväfvaren skrattande och kastade
med skämtsam förtrolighet sin våta hatt midt i ansigtet
på Janzén. *
"Hvarifrån kommer du?" sade denne, och torkade
sig med rockärmen, föga smickrad af den vänskapliga
helsningen.
"Jag har råkat falla i vattnet, och med det samma
midt i lyckans sköte, ty ett fruntimmer drog upp mig.
Ha, ha, ha, kan ni tänka er något så rasande: en
stenrik enka, som simmar som en utter, hugger mig i
håret. Milliard tonnerre! som general Cluseret skulle
hafva sagt; hon hade fått se mig, hon blef träffad af
kärlekens pil med ens. Eller hvad tror ni?"
"Prata nu inga galenskaper, du stör oss," sade
Janzén, som märkte, att Eäfklo såg generad och för-
argad ut öfver afbrottet.
"Jag lemnar er; jag måste byta om kläder, jag
är riktigt ruskig."
"Gör det, men låt det gå i rappet; jag har något
att tala äfven med er," inföll Eäfklo med något hög-
dragen ton.
"Det skall vara gjordt på fem minuter," svarade
Poppelqvist och försvann inom dörren till den gemen-
samma sängkammaren, under det löjtnanten med en
viss försigtighet satte sig ned på en soffa, hvars ran-
kiga ben och smutsiga armstöd mottogo honom med
ett olycksbådande brak, hvilket ovilkorligt kom Ijonom
att lätta på sig, liksom han skulle simma.
Dessa tre personer, så olika till sätt, utseende,
bildning och lefnadsvanor, voro emellertid sammanförda
här af den ovilkorliga attraktion, som likstämmiga själar
alltid röna. Man skulle kunna säga, att äfventyrare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free