Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN.
213
vinna framgång, att upplysning och förnuft aldrig skulle
hafva åstadkommit denna smickrande sensation och att
det icke var svårt att vinna inträde och utmärkelse i
detta slags "predikoembete".
Hvad stort sker, sker tyst. Han fann med ens,
hvartill han var kallad, och med förbigående af allt
det genanta studium, man velat ålägga honom, Tram-
stod han som en fulländad andlig talare, hvilken snart
i alla dessa fantastiska qvinnors smak öfverträffade sin
förebild och mästare.
Poesien och tidningsartiklarna blefvo hädanefter
endast en rekreation på lediga stunder; den inspirerade
talaren, den i verlden misskända och underskattade
talangen blef ifrån detta ögonblick på visst sätt en
mycket famös och eftersökt person.
Massan af menniskor liknar barnen, hon vill blifva
road och skrämd.
Ingentig förnöjer barn så mycket som spökhistorier,
och obskurantismen är just den vrångbild af religion,
hvarmed man lättast fängslar och beherrskar ett stac-
kars yrvaket och inskränkt sinne.
Både politiken och religionen har i alla tider miss-
brukats till förmån för den menskliga fåfängan och
egoismen, men då den politiske äfventyraren vanligen
är en fullt medveten hycklare, är den religiöse der-
emot oftast tillräckligt inskränkt för att bedraga sig
sjelf, på samma gång som han bedrager andra.
Hvad slutligen general Trochus förmente strids-
kamrat, den fattige strumpväfvaren angick, så var han
af dessa slags otillräkneliga äfventyrare, som aldrig
hört eller känt något förnuftigt eller godt, och som,
uppväxta på gatan, utan alla band och alla ömmare
känslor, blifva öfverdådiga muntra sällar, som vilja
omstörtningen, bullret och bråket för dess egen skull,
och hvilka, utan hvarken elakhet eller dygd, blifva
grymma eller storsinnade, anlägga elden eller kasta sig
i den, allt efter tillfälligheterna, och hvilkas omedvetna
tanke är: "Apres nous le déluge".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
