Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
MODEBNA TYPER.
och förbehåll, mottaga de knappa handpenniogar denne
utdelar.
Traditionen och vanan äro emellertid i detta fall
så gamla och inrotade, att knappt någon, hvarken den
som följer den eller den som lider deraf, förundrar
sig eller harmas deröfver.
Sväljande sina tårar, lemnade Eosa rummet och
återsyntes icke mera före soupén.
Den glade och omtyckte värden öfverträffade emel-
lertid sig sjelf i älskvärd artighet, men ändtligen voro
alla håna gäster borta, och det förbindliga och öppen-
hjertiga småleendet pä hans läppar borta med dem.
Då den sista vagnen rullat ifrån gården och löjt-
nant Eäfklo vände sig om för att gå in, var den char-
mante sällskapsmannen försvunnen, och den sträfve vre-
sige äkta mannen och husbonden återvände tankspridd
till salongen och fann sig, som det tycktes, just icke
så angenämt öfverraskad af att der finna ännu en främ-
mande qvar.
"Ah, är det du Janzén," sade han likgiltigt, då
denne kom emot honom.
"Nå väl, är du nu nöjd; allt är klart, vi ha lyckats,
och jag helsar den väntade politiska storheten och
blifvande statsrådet," svarade Janzén, gnuggande sina
händer, under en sned och vinglig bugning, med skämt-
sam vördnadsfullhet.
"Ah, det går icke så fort med den saken; men
räkna i alla händelser på mig, och låt mig nu med
detsamma höra ditt hemlighetsfulla vilkor," sade löjt-
nanten, icke utan detta oundvikliga sötsura leende, som
alltid åtföljer betalningen af förfallna skuldsedlar.
"Låt oss gå in i ditt rum/* inföll Janzén blickande
omkring sig, liksom rädd för andra åhörare än den, på
hvars sympati han kunde räkna.
"Se så, här äro vi ostörda, tag dig en cigarr och
låt oss uppgöra vår slutliqvid."
"Jag tackar, jag röker icke, som du vet."
"Det är sannt. Du inser väl, att mitt löfte
en mindre bestämd summa, som..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
