Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN*. 245
"Yill du, att jag förklarar det för dig?"
"Ja, om du kan."
"Jag tror det åtminstone; ty du har mer heder
och hjerta, än man skulle kunna tro af dina pojkak-
tiga och tanklösa yttranden ibland."
"Mjuka tjenare! Nåväl, jag lyssnar."
"Och jag vill i få ord berätta dig en händelse,
för hyilken ingen någonsin anklagat mig, men som jag
aldrig skall kunna förlåta mig sjelf, och hvars minne
ligger som en mörk outplånlig fläck i mitt lif."
"Du, liksom jag, känner skollifvet, detta kanhända
oundvikliga onda, vore jag frestad att säga, för h vil-
ket våra mödrar darra, men som våra fader och föfc-
myndare anse såsom det riktigaste och bästa sätt att
lära känna verlden; och deri ha de utan tvifvel rätt,
ty vi lära oss derigenom tidigt alla dess laster; vi
lära oss först och främst att m akt är rätt, att krypa
för den starke och förtrycka den svage, att lika obarm-
hertigt såra med gycklet, som att trumfa med knyt-
näfvarne och på den oskyldige hämnas de oförrätter
och förödmjukelser, vi sjelfva fått lida; med ett ord,
man skulle kunna säga, att vi der få lära, att med-
verka till det dåligas fruktansvärda propagation."
"Liksom de flesta reflekterade jag då icke deröfver
och formade mig efter förhållandena, såsom afsigten var.
"Niklas Janzén och jag voro kamrater och lika
gamla; jag var stor och stark för min ålder, han var
liten och klen och dessutom ful och ohyffsad och bléf
.i
med ens en sådan der syndabok för oss alla."
"Den äldsta och största i klassen, Lars Grening, en
lång drummel med ofantliga näfvar, jernklackade stoflar
och tydligen lika illa uppfostrad i hemmet som Janzén,
blef i synnerhet hans plågoande.
"Alla de retsamma förödmjukelser och obehag han
kunde påhitta måste den stackars Janzén dag efter
dag underkasta sig, och vi alla bevittnade dem under
skratt, eller åtminstone med likgiltighet. Än skulle han
föreställa Grenings häst med fara att få ryggen kros-
sad af dennes tyngd och än hans hund, springa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
