Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
MODERNA TTPEE.
-f-, i
ganska svårt, upphäfde vi ett trefaldigt hurra, utan att
akta på hans rop." ?
" "Slutligen efter ett par minuter reste jag upp eä
bänk emot skåpet och Janzé*n, hvars domnade fingrar
voro nära att släppa sitt tag, satte fötterna derpå."
"Den tanklösa elakhet, som kommit mig att emot
hans böner börja leken, kom mig äfven att ännu längre
.vilja fortsätta den, och för att skrämma den redan till-
räckligt förskräckta gossen, vickade jag på bänken, först
en gång, utan annan påföljd än ett häftigt rop, som
dref mig att våga ännu en vickning i det vilda be-
gäret att utsträcka gränsen för mitt pojkaktiga öfver-
’ dåd till det yttersta."
"Vid denna andra och kanske häftigare rörelse
släppte Janzén sitt tag deruppe, hans tyngd gaf bänken
en ännu mera sned riktning, jag förmådde icke mera
hålla den och han föll med ett jemmerrop till golfvet,
tvärs öfver densamma."
"En lek, ett fall och ett blodigt ansigte äro ju
någonting så vanligt i skolan, att ingen tänkte på att
klandra mig, eller någon af oss derför. Ingenting är
ju mera nyttigt än att pojkar vänjas vid dylika saker,
vid mod, kraft att kunna fördraga smärtan, raskhet och
allt det der, som mata beundrande uppräknar."
"Den stackars Janzén gick hem med sitt svullna
ansigte och jag tänkte icke ens vidare på honom."
"Han återkom ett par dagar derefter med en plå-
storlapp öfver näsan; denna lapp blef liggande i flera
månader och när den slutligen bottogs var såret läkt,
men hans ansigte vanstäldt för hela hans lif, ty näs-
benet var krossadt."
e "Ah för tusan! är det då du, som förderfvat näsan
på honom? det har jag aldrig vetat," sade Borg förvånad.
"Ja, och aldrig skall jag glömma den känsla jag
erfor vid hans första åsyn; då han med händerna knutna,
och ögonen gnistrande af sammanpressadt och under-
tryckt hat, men med denna smilande och ödmjuka röst,
som naturen möjligen redan gifvit honom, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
