Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 255
"Min Gud, hvad är det? ... Säg l säg!..." hvi-
skade denna, förskräckt of ver sin återfunna väns häf-
tiga rörelse.
Hermina gjorde en våldsam ansträngning för att
åter komma till lugn, knäppte händerna hårdt till-
sammans och h viskade knappt hörbart.
"Vi måste skiljas, Eosa. .. för alltid..."
"Hvad menar du?"
"Tro icke/’ återtog Hermina, nu fullkomligt be-
herrskande sin ögonblickliga svaghet. "Tro icke, att
jag känner sorg eller ånger of v er h vad jag nu berättar
dig; att det är med motvilja jag uppfyller den heliga
och dyra pligt, den höga utmärkelse, hvartill man
kallat mig... Om jag känt smärta eller förfäran, så
är det vid tanken på min ovärdighet och min svaghet,
och sedan i föreställningen att skiljas ifrån dig, min
syster .. . Men jag förstår ingenting .. . Om hvilken
pligt talar du? Rvart går du?"
"Jag går att som maka åtfölja en ädel och upp-
offrande man, en värdig missionär, som reser för att
bland hédningarne predika evangelium. Måtte jag blott
kunna göra mig värdig ett så ansvarsfullt kall...
Hvilken stor och vigtig bestämmelse! Hvilken herrlig
lott!" utropade Hermina, med glänsande blickar, hänförd
af en entusiasm, som gjorde hennes skönhet sublim.
"Ah, Hermina! Du gifter dig, och med hvem?"
"Jag har ju sagt dig det."
"Men hans utseende, hans namn?"
"Jag känner ingenting derom; han är för mig blott en
ledsagare på den väg som vi gemensamt skola vandra."
"Hvad! Hvad säger du? Älskar du honom då
icke? Känner du icke ens hans namn? Har du icke
sett honom?" utropade Rosa med tvifvel och bestörtning.
"Nej, men förstå mig rätt, Eosa; den man som
mottager mig till maka, hår för mig ingen jordisk kärlek;
vi äro båda Herrans sändebud; främmande för hvar-
andra tills vigseln helgar rart förbund, gå vi ut till-
sammans för att lefva och verka, kämpa, lida och med
f\ * m ’ .-»’..
var död, om så fordras, vittna för sanningen och iljuset.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
