Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. ?63
Ändtligen hördes steg och buller utanför; nyckeln
sattes i dörren; den öppnades och både madam Sven-
son och hennes hyresgäst jungfru Johanna inträdde»
"Se så! Hvad är det här för ett spektakel!" ut-
ropade madamen, som vid de första steg hon tog i det
lilla osunda rummet, snafvade i mörkret öfver barnen
och vaggan på golfvet.
"Det är Adolfina, den elaka ungen, som stält till
någon odygd, det är jag saker om, ty gossen kunde
icke komma ur sängen; men jag skall väl en gång
klappa om henne, så att hon mins det."
"Nå, det felar icke, tycker jag . . . Ni väcker mig
då hvarenda morgon med att slå flick-kräket," sade
Johanna, under det hon strök eld på en sticka och
tände en ljusbit, som låg i fönsterposten.
"Ja, var det icke som jag trodde; här ligger hon
insomnad och har stjelpt ikull vaggan . . . Upp med dig
din odåga; här ska bli en dans," återtog madamen,
röd af ilska och stötte med foten till barnet, som låg
orörligt.
"Kör henne icke," sade Johanna häftigt och lutade
sig ned. "Jag tål icke, att ni slår flickan, för hon
var sjuk när jag gick, och jag tror, att hon är af-
svimmad."
Ben bastanta spinnerskan, som hade både mod
och krafter att göra sin vilja gällande, lyfte upp den
lilla flickan och satte henne i sitt knä, under det mada-
men, som under sängkuddarna letat rätt på lindebar-
net, nu höll detta framför ljuset och, glömmande sin
vrede, med bestörtning utropade:
"Kors i all min dar! Lilla Proserpina har fått
slag; hon är alldeles blå i ansigtet . . . Men nej, du
min milde! Det är sudden, som kommit i halsen på
J.
henne. Ett sådant öde! Jag glömde väl i brådskan att
sätta en pinne tvärs för munnen, som jag brukar ...
Ack ! ack aldrig kan man få tänka på sin själ, för de
barnen, som äro ett syndastraff ... Gif mig saxen der
i fönstret att få upp kluten med . . . Usch, så svårt det
här var . . . Aldrig har man annat än förargelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
