Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
MOBEBNA TYPEB.
Han upprepade nu samma manöver ännu em gång,
oeh fasthållande ståltråden tittade han ned i facket och
trodde sig der se ett papper förvaradt.
Öppningen var emellertid så smal, att det var
omöjligt att få ned handen, oefa. med tillhjelp af en eax
lyckades han slutligen efter flere försök att uppherota
det samma.
Han släppte fjedern, facket föll tillbaka, ooh den
gamla pulpeteiks hemlighet var ändtligen i hans händer.
"Hvilken skada," mumlade Hardor småleende, uom
nu detta så val förvarade papper vore alldeles rent eller
en gammal räkning utan betydelse.
Sättande sig ned helt nyfiken, vek han upp det
slyfva papperet, hvilket inneslöt ännu ett annat mindre,
som hvarken var gulnadt eller dammigt, och icke .tyck-
tas hafva legat der särdeles länge, och såg tdt hela*
den första och andra sidan deraf voro fullskrifna med
ea stel, ful och egendomlig handstil, hvilken als ieke
liknade den, hvarmed några få rader voro skrifna på
d0t mindre papperet, som legat inuti.
"Det måtte emellertid hafva varit något rätt in-
tressant, som dessa båda papper innehöllo, ty Harder
läste dem mycket långsamt, tycktes flere gånger vara
nära att utbrista i skratt, granskade mycket noga under-
atarifterna, steg upp med en min af tankfullhet och
förvåning, gick fram och åter ett par slag på golfvet,
mtte sig ned för att ännu en gång genomläsa det funna
dokumentet, förvarade båda papperen slutligen omsorgs-
fullt i sin plånbok och försjönk åter i tankar, så djupa,
att en hel timme förgick, innan han ändtligen steg upp
å>r att gå in till sin mor.
Denna mor, med ett ovanligt förstånd ooh ett
ädelt bjerta, hade löst den svåra uppgiften att, sedan
hon varit sin ende sons vårdarinna, lekkamrat och
lärarinna, blifva hans vän och förtrogna. Den fasthet,
kärleken gifvet henne för att leda sonens sinne ooh
dana hans karakter, tillhörde egentligen icke hennes
veka lynne, och då hennes verk var fullbordadt och
gossen var man, öfvergick hennes sätt och hennes käy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
