Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2?2 MODERNA TYPER.
liknande förhållande tiäffa mitt öra," sade läkaren för-
bittrad. "Nå väl, Eva, det der mystiska sändebudet,
huru länge dröjde han väl hos fru Hilding?’’
"Ack, han talade så länge och så förskräckligt
om hennes blindhet och fåvitska hjerta, och bad sådane
brinnande böner för den stackars fruns sjal, men del
var alldeles för sent och förgäfves, sade hän, och han
måste förkunna, henne domen ... Odh jög trodde jag
sjelf skulle dö af skrämsel och fasa, för jag hat älHid
ansett den stackars frun för så from som ett lam .,,
men jag tror likväl icke, att hon hörde och förstod
honom ända till slutet, ty hon hade redan fallit i yrselr
liksom nu .. ."
"Ah, den uslingen.... Han har dödat henne .. .,
Nu är han hämnad ..." hviskade Harder utom sig och
gömde ansigtet i sina händer.
Läkaren vände sig om och gick ur rummet, och
Harder följde honom, blek och stum, in i moderns säng-
kammare.
Båda två nalkades sakta den sjukas säng, der lilla
Evas mor, en äldre hygglig q vinn a, var sysselsatt att
mellan den döendes halföppnade läppar hälla några
medikament ur en sked och nu, skakande på hufvu
det, vände sig emot de inträdande.
Harder knäföll i tyst och bitter smärta och fat-
tade moderns stela och fuktiga hand, som hängde nedom
sängkanten.
Detta otidiga nit af den, som han ansåg for sin
fiende, antog i hans ögon helt naturligt färgan af en
nedrighet, ty vi hafva svårt att döttta med varsamhet
oeh mildhet, då man tillfogar oss en djup sorg.
Ben döende lyfte sakta upp hufvudet, liksom gfcl-
vaniserad af sonens vidrörande, öppnade åe redan till
hälften brustna ögonen och hviskade, som ony/hon läst
hans innerska tankar:
"Förlåt honom, mitt bara, likasom du vill, att
han skall kunna förlåta dig ... De spöken ha» i töck-
nig välmening samlat kring mitt läger äro radan flydda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
