Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
MODEKNA TYPER.
måste, liksöm all annan, kunna sättas i praktik, om den
icke ar falsk.
I detta ögonblick stod den unga qvinnan på grän-
sen af ett nytt skede i sitt lif, och om i hennes själ
fanns någon kraft, i hennes förnuft någon öfverlägsen-
het och i henaes hjerta någon verkKg dygd, så måste
de nu tagas i anspråk, för att segra öfver det chaoti-
ska mörker, hvari hon annars skulle gå förlorad.
Fem " minuter efter sedan den stackars Annette
blifvit bortförd hade Hermina lemnat fru Trafvenfåles
"pension för unga damer". Det var ännu mörkt, kloc-
kan var endast tre på morgonen, icke en meimisko-
varelse fanns på den torna gatan. Hermina kastade
ännu en blick af vedervilja på det lilla trähuset i
Bödelsbacken, och skyndade sedan med hastiga steg åt
norr, upp åt Regeringsgatan.
Ben dag, som randades efter denna för Hermina
så händelserika natt, var den åttonde oktober.
Solen gick upp och lyste på de röda och gula
löfven i Nya kyrkogårdens alléer på denna labyrint
af grafvar och kors och på den knäböjande Hermina,
hvilken här, ensam med de döda, snyftande som ett
barn, utmattad till själ Och kropp, sjunkit ned vid den
hvita marmorvård, der namnet "Josua Mac Allan"
lyste i guldbokstäfver uppöfver hennes nedböjda hufvud.
Rosa och Hermina hade rest denna sten på sin
gamle väns och välgörares graf, och Hermina hade
planterat en häck af hvita syrener deromkring, som
vuxit upp och gifvit* grafkullen utseende af en berså,
der den unga flickan i detta ögonblick tyckte sig hafva
funnit en fristad, som hon aldrig ville lemna.
Hon hade redan tillbragt flere timmar här och
derunder omläst Harders bref många gånger, och i den
bitterhet, som låg gömd under hans ord, anade Her-
mina, att han ännu hyste någon ömhet för henne,
och i denna ömhet, ehuru hon icke mer egde tillåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
