- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjette delen. Moderna typer. /
307

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN GAMLA PULPETEN. 307
f
nits, blef emellertid glömd; han kunde icke beherrska
den känsla, som röjdes i hans första ord, och som
genast omedvetet stälde dem i det forna förtroliga
förhållandet till h varandra.
"Min Gud, hvad ni ser upprörd ut!... Hvad har
händt, Hermina? Ack, förlåt att jag ännu kallar er så ...
Ni visade mig förr någon välvilja, och jag har svårt
att glömma denna tid . .." sade Harder, som satte sig
ned på bänken bredvid henne.
"Jag har varit orättvis emot er, Harder. . . Jag
erkänner med glädje, att jag varit intagen af en grym
villfarelse med af seende på er... Om ni verkligen
ännu hyser någon vänskap för er forna elev, så förlåt
mig ... Ack, jag har så få vänner, att jag väl behöf-
ver bibehålla dem," tillade Hermina, vändande sig
bort för att dölja de åter frambrytande tårarne.
"Hermina, Hermina, hvad ni gör mig lycklig med
dessa ord..."
"Ni hade något att meddela mig?" inföll Hermina
afb rytande.
"Ja, Hermina, någonting mycket lyckligt. Jag
hade redan förr bort underrätta er om, hvad som
händt, men min mors sjukdom och hastiga död ..."
"Ack ja, jag vet och fattar er smärta," sade Her-
mina och räckte honom handen med rörelse.
Harder tryckte den och fortfor efter ett par
minuter:
"Förundrar det er icke, att jag bedt er möta mig
här på er gamle väns graf? Har ni ingen aning om,
hvad jag kommer att meddela er?"
"Nej, ingen. Mitt sinne har varit så upptaget
af allvarsamma och sorgliga tankar. . . Jag väntar
ingen glädje mer i verlden."
"Emellertid kommer den nu till er, och det är jag
som får gifva er del deraf: men ni kan icke fatta,
hur lycklig detta gör mig... Se här, Hermina, läs
dessa båda dokument, och ni skall förstå allt."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/6/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free