Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.mr?
310
MODERNA TYPEK.
vjiy
,**:..
,-^
- "-~^
-: .*
"Den som då finner och läser detta, skall deraf %*g
icke hemta annan nytta eller lärdom än den, att livad /
som skall ske, det sker. ^
"Josua Mac Allan.11
"Åh, hvilket besynnerligt dokument!" sade Her-
mina och vek papperet tillsammans. "Man skulle ju
kunna tro, att han aldrig älskat mig, och det gjorde
han likväl, det vet jag med visshet."
"Ja, men han har emellertid gjort sig mycket
besvär, för att öfvertyga sig sjelf och andra om mot-
satsen, och märker icke den dementi, han gifver både
sin fatalistiska tro och sin känslolöshet," inföll Harder
småleende.
"Ja, Gud vare lof! Dessa grymma och kalla ord
voro förestafvade af hans konstiga hjerna, men jag
tycker mig likväl se i sjelfva bläcket, hvarmed han skrif-
vit, huru en droppe af blodet i hans redliga och varma
hjerta blandat sig, för att göra skriften mindre mörk."
"Hermina, ni är således rik ... Ett nytt lif, lysande
och lyckligt väntar er; men huru detta lif än må ge-
stalta sig, så var öfvertygad, att ni aldrig finner en
varmare och uppriktigare vän än Harder Hilding,"
sade denne allvarsamt och med rörelse.
Hermina gömde ansigtet i sina händer och satt
tyst några minuter; hon andades tungt, liksom käm-
pande den sista afgörande striden med sig sjelf, och
då hon åter reste upp hufvuclet, studsade Harder för
det stela, marmorbleka ansigte, som vändes emot honom,
"Jag tror och vet i detta ögonblick," sade hon
lågt och allvarsamt, "att ni verkligen hyser tillgifven-
het för mig, och jag är derför skyldig er en fullkomlig
uppriktighet... Om jag alltid trott på denna tillgif-
venhet, så skulle jag nu frimodigt hafva räckt er min
hand och bedt er dela med mig denna rikedom, som
ni tillför mig, och som då skulle gjort oss lyckliga;
nu kom både min och er upptäckt för sent. . . Mitt
öde är redan afgjordt. Jag ser det i denna stund först’
riktigt klart och tydligt, all villrådighet och svaghel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
