Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der fans endast dessa fyra tyska ord: "Binnen Nacht
und Jahr", inskrifna på stammen af ett uppritadt kors.
Största delen af dem, som sågo detta hemlighetsfulla
tecken, kunde hvarken läsa eller begripa de
tyska orden, och ingen enda af dem, som förstod
deras betydelse, kunde deraf draga någon rimlig
slutsats. Man öfverträffade hvarandra i mer och mindre
sinnrika eller enfaldiga gissningar derom och stannade
slutligen vid den förmodan, att de utgjorde ett lystrings-,
varnings- eller föreningsrop till något hemligt
politiskt sällskap.
Hela Europa var vid den tiden – under de
första oroliga åren af Ludvig XVIII:s regering i
Frankrike – upprördt af politiska jäsningar, och den nyss
bildade pentarkiens och den heliga alliansens styresmän
hade fullt upp att göra för att upprätthålla det
lugn och den ordning, de garanterat hvarandra. I
Frankrike hade Missions de France, Comité d’Action,
Carbonari och många andra politiska klubbar och
föreningar hos Ludvig XVIII och hans ministrar väckt
lika mycken oro, som i Tyskland Burschenschaft, "De
ovilkorlige" och hvad de allt kallade sig, dessa hemliga
sällskap, i hvilka folksuveräniteten ville göra sig
gällande.
Sällsamt nog hade då i Frankrike förefallit samma
förhastade och olyckliga folkrörelser, samma
ytterligheter och förflugna sträfvanden att realisera ömsom
de demokratiska idéerna, ömsom legitimitets-principerna,
som vi i våra dagar bevitnat[1].
Liksom Thiers för icke så länge sedan firades af
fransmännen, hvilka nyss sett den siste preussiske
soldaten afmarschera, så firade man då och föreslog
en nationalbelöning åt hertigen af Richelieu, som på
kongressen i Aachen utverkat de främmande
truppernas aftåg. Då som nu hade man behöft en
bevaknings-armé i detta sköna, oroliga land, som aldrig
tröttnar att låta föra sig i olycka af egennyttan och
skrikhalsarne – som ständigt föregår Europa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
