Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han varseblef en öppen port och störtade in just som
hans krafter sveko honom och han föll ned på knä i
porthvalfvet i samma ögonblick, som porten slogs igen
bakom honom.
Han var undkommen trängseln och ensam i
halfmörkret med sin nästan medvetslösa skyddling,
hvilken nu först lät sina armar glida ned ifrån hans
hals, förde hans hand till sina läppar och hviskade:
"Ni har räddat mig ifrån en förfärlig död! ...
Hur skall jag kunna tacka er."
"Himlen vet om vi verkligen äro räddade ...
jag hör ropen och bullret utanför," inföll han, åter
samlande sin styrka och besinning och resande sig upp.
"För mig åtminstone är ingen fara mer. Jag
skall nu snart vara hemma i min pension igen," sade
flickan hastigt. "Men ni, min herre, har för min
skull blifvit uppehållen i er flykt ..."
"Jag har icke flytt, jag har endast sökt bana
mig väg genom trängseln; men om ni vill visa mig
någon välvilja, så förvara denna plånbok åt mig,
tills jag möjligen en dag återfordrar den ... Om jag
verkligen blir arresterad, skulle den kanske kunna
vålla mig ledsamheter ... Lofva mig att förvara den
och att icke visa den för någon!" återtog han
brådskande, i detsamma ett dånande slag utanför emot
porten bevisade, att man troligen sökte honom.
"Jag lofvar det! Gud välsigne er! Tack och
farväl!" hviskade den unga flickan, under det hennes
räddare med en hastig afskedshälsning skyndade in i
en mörk förstuga på sidan och försvann ur
hennes åsyn.
Hon höll den lilla gröna marokiusplånboken, som
den främmande anförtrott henne, ett ögonblick i sina
händer, gömde den sedan omsorgsfullt i sin
klädningsficka och gick slutligen öfver gården för att komma
ut på en annan gata, innan den troligen med afsigt
långsamme portvakten ännu hunnit ur sin loge, för
att rädda porten från att blifva insparkad eller
uppbruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
