Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade gått mycket fort, var helt andfådd
och varm och kom fram till de resande just lagom,
för att uppfatta de sista orden af underhandlingen.
Allesammans betraktade honom troligen under
samma tanke, nämligen att han syntes föga
användbar både såsom styrman och roddare, ty det var
ingen annan än den bleke och lungsigtige herr Maurice
Wachereau, för fyra år sedan anstäld vid detektiva
polisafdelningen i Paris.
Han var äfven nu mycket snyggt och väl klädd
och bar en ränsel af skinn öfver axeln, men hans
klena händer, smala axlar, bleka ansigte och
flämtande bröst tycktes icke lofva särdeles kraftfull och
verksam hjelp vid en möjlig lifsfara.
"Ni tycks just icke vara någon hjelpare att lita
på," sade fiskaren, mönstrande honom med kritiska
blickar, "men, om herrarne tillåta det, kan ni ju följa
med; här i byn är ingen, som afundas er, ty kanske
kommer ingen af oss någonsin i land mera."
Engelsmannen ryckte på axlarne, liksom han
varit föga belåten med alla dessa reskamrater, men
han sade endast helt likgiltigt:
"Om båten är tillräckligt stor för oss alla, så —
följ med."
"För storleken svarar jag nog, mylord; den kunde
bära dubbelt så många i lugnt väder," inföll fiskaren,
i detsamma han sprang ned till stranden för att så
hastigt som möjligt klargöra den farkost, han nyss
satt i säkerhet för det väntade ovädret.
Wachereau tycktes besinna sig vid savoyardens
ord; han såg betänksamt på sin ränsel, liksom han
der haft förvarad någon stor dyrbarhet, hvars
förlust han fruktade, och öfverlade tyst några sekunder,
innan han följde de öfriga, som nu skyndade ned
till stranden, der fiskaren ifrigt viftade med hatten
åt dem, till tecken att hvarje sekund var dyrbar.
En minut derefter voro alla dessa sex personer
i båten. De höga, spetsiga seglen hissades och den
styrde åt öster till Vevey, der S:t Martins kyrka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
