Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nåväl, hvad sade då Wenzlav?"
"Hm, han sade ... han trodde ..."
"Hvad? Hvad? ropade både markisinnan och
Roxane i höjden af sin otålighet.
"Han sade först att han ingenting såg, att baron
var alldeles ensam, att den hvita figuren var
ingenting annat än barons sänglakan, upphängdt för att
fånga flädermöss, och slutligen att det kanske var
madame, som ville se på stjernorna."
"Jag skulle klättra upp för alla dessa bristfälliga
trappor, för att beundra stjernorna?" sade fru
Sarassin med ett förakt, som skulle kunnat utplåna
äfven den envisaste misstanke om hennes delaktighet
i en dylik dumhet.
"Wenzlav är en gammal slipad skälm, och här
är någon intrig å bane emot hans herres lugn och
kanske hans lif ... Fru Ditt, är ni fullkomligt säker,
att ingen främmande kunnat smyga sig in här, utan
barons vetskap och vilja?"
"Smyga sig in öfver en tio eller tolf alnar hög
mur eller genom en port, som trotsat kulor och
bardisaner, efter hvad man sagt mig, och bredvid hvilken
jag sjelf dessutom har mitt rum. Nej, madame, det
är omöjligt."
"Då fins här också ingen qvinna utom oss,
hvarken liten eller stor, hvit eller svart, och hvad
kläderna angå, som ni sågo, så voro de troligen
ämnade åt mig," återtog markisinnan med afgörande
ton, men hemlig tvekan, i det hon med en gest
afskedade hushållerskan och gick ut i salongen, sedan
Marion fullbordat hennes klädsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
