Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ett obevekligt öde en sällsam naturdrift,
som ofta låter de stackars författarne, likt lemlarne
på Norges fjell, trotsa alla hinder för att slutligen
störta sig i hafvet.
En svärmande menniskokärlek, en ädel
förhoppning att kunna gagna sina bröder hade kanske allra
först satt pennan i baron Josefs hand, men då
kärleken intagit hans hjerta, öfvergingo dessa känslor
till en brinnande ärelystnad.
Han egde icke skönhet och ungdom att lägga
för den älskades fötter, men han ville vinna rykte
och ära, han ville att verlden skulle upprepa och
prisa hans namn, då detta namn skulle bäras af
Mylitta; och granskningen af hans manuskript blef
egentligen endast inflätandet af en slags hemlig
dedikation, en gömd hänsyftning på hans eget hjertas
känslor. Hvarje tanke, hvarje idé fick i hans egna
ögon en pregel af hemligt förstånd; bakom hvarje
djupsinnigt yttrande låg en fördold afsigt, att
särskildt tillämpa den på henne, som han älskade, och
som nu för honom representerade hela
menniskoslägtet.
Ärelystnadens eld hade kanhända redan glimmat
i djupet af hans själ, men den hade nu fått ett
altare, hvarpå den brann med höga och flammande
lågor.
Det var honom derför dubbelt välkommet, då
Wenzlav en eftermiddag anmälde pastor Zwinger,
som, uppfyllande sitt löfte, kom att på återresan ifrån
Neuchâtel besöka sin forne elev.
Josef hade som vanligt tillbragt ett par timmar
efter middagen till sammans med sin trolofvade, hvars
sällsamma okunnighet, men snabba uppfattning och
originela sätt och språk, hvarje dag fängslade och
förvånade honom.
Han ville nu, i känslan af sin lycka och
förtjusning, för sin gamle vän visa den skatt, som ödet
sändt honom, och bad Mylitta om tillstånd att införa
pastorn till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
