- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
119

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och föresatte mig att tala om för baron alltsammans,
ty det anade mig att äfven han sett den
besynnerliga varelsen, som likt en varulf eller vampyr kommit
in i slottet. Slutligen somnar jag, men väckes af
någon, som knackar på mitt fönster. Jag ser att
solen redan är uppe och att Wenzlav står utanför
på borggården, hvars port är öppen.

Då jag tittar ut och frågar hvad som står på,
räcker han mig ett bref och säger att baron reser
bort och att jag skall helsa till madame och lemna
henne detta, när hon vaknar.

Alldeles bestört öfver något, som aldrig förr
händt, sedan jag kom hit i slottet, frågar jag hvart
baron skall fara och när han återkommer, men
Wenzlav är redan borta och jag springer halfklädd, såsom
ni här ser mig, ut i porten, der jag märker att en
vagn håller utanför.

"Men ni kan begripa min fasa, madame, då jag
ser det bleka spöket sitta i vagnen bredvid baron.

Hon var nu klädd som en förnäm dam, men jag
igenkände henne på de hemska ögonen och ännu mer
då hon började skratta, när hon fick se mig, alldeles
som om natten förut, och höjde fingret hotande åt
mig, liksom då.

Vagnen rullade bort i detsamma, men när jag
skulle vända mig om för att gå tillbaka in igen,
slant foten under mig och jag föll till marken. Jag
hade vrickat mig och kunde icke gå, och det är den
hemska hvita hexans verk, för att jag glömde hennes
befallning och gick ut ur mitt rum, så att jag fick
se henne på morgonen bortföra min stackars
husbonde."

Fru Ditt tystnade och strök jemrande på sitt
ben, och Marion såg triumferande på sin bestörta
matmor.

"Hvar har ni då brefvet till mig?" sade denna
kort och hastigt.

Hushållerskan framdrog det ur sin kjolsäck och
Marion mottog och bar det till markisinnan, som med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free