Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Någonting, som du icke förstår, min vän ...
Ah! se der återkommer Marion, som jag skickat att
utspana, åtminstone åt hvad håll din onkel rest."
Den tiden funnos hvarken jernvägar eller
telegraftrådar; man hade icke så lätt, som nu, att
undkomma, men deremot hade man långt mera hopp att
få vara i fred, i fall man önskade det, sedan man
en gång kommit i väg.
En resvagns affärd ifrån den lilla staden var
en temligen ovanlig sak. Marion fann lätt någon,
som anmärkt densamma; den hade tagit vägen norrut
åt Freybourg, och markisinnan gjorde i ögonblicket
sina anordningar, för att följa densamma, sedan hon
öfvertygat sig, att det verkligen var hennes brors
vagn, man sett.
Enligt den tidens etikett eller på en gång fria
och inskränkta begrepp om "det passande" kunde en
ung dam af stånd icke gerna bo helt ensam med
sina domestiker, ens för ett par veckor och på ett
så undangömdt ställe, som slottet i la Tour de Peilz,
och svårigheten att finna ett antagligt sällskap åt
Roxane var nu fru Sarassins största bekymmer.
Emellertid kom händelsen henne till hjelp: den
gamle doktorn i Vevey hade blifvit efterskickad för
att hjelpa fru Ditts ledvrickning, och markisinnan
nämnde för honom helt flyktigt sin tilltänkta resa
och sin villrådighet att finna något äldre, bildadt
fruntimmer såsom sällskap åt sin dotter under tiden.
"Jag tror nästan, madame, att jag skulle kunna
gifva er anvisning på en person, passande i detta
fall," sade doktorn betänksamt.
"Åh, ni skulle verkligen i hög grad förbinda
mig, om så vore," inföll fru Sarassin glad. "Kan ni
skaffa mig ett fruntimmer, som är antagligt, så har
ni till och med godtgjort er oartighet att icke vilja
upptäcka för mig, hvem som var er patient, då ni
för några veckor sedan sist var här i slottet," fortfor
hon småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
