- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
139

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktade att vi voro skilda för alltid, ty jag kunde
ju aldrig rättfärdiga mig inför dig."

"Händelserna hafva på ett smärtsamt sätt
rättfärdigat dig ... Sedan mer än ett år har jag längtat
att räcka dig min hand och få din förlåtelse, men som
du irrat omkring öfver allt, visste jag icke hvar jag
skulle söka dig, då mina ögon händelsevis föllo på en
korrespondensartikel i en tidning, som berättade din
lifsfara och ditt vistande här i Vevey."

"Hvad man har litet att sysselsätta sig med, då
en person utan all betydelse som jag kan blifva
föremål för en dylik offentlig kungörelse," sade Astley
harmfullt.

"Det är lord Hawerfield, min vän, som har
betydelse i verldens ögon; glömmer du det?"

"Ah ja; du har rätt. Jag var nära att, liksom
åsnan i fabeln, taga den uppmärksamhet åt mig, som
endat afser det namn och den ställning i verlden, jag
har ... Jag har nästan såsom konungarne upphört att
vara menniska och värderas som sådan; jag är endast
en tom titel, "en ljudande malm och en klingande
bjellra" betecknande så och så många tunland jord
och ett visst röstantal för de kommande
parlamentsvalen," sade Astley skrattande.

"Kanhända är det så. För mig är du emellertid
endast Astley Cameron, studenten ifrån Lund, hvars
vindskammare jag delat."

"Men hvars guld du nu försmår."

"Icke försmår, men som jag icke mera behöfver ...
Ack, när skola menniskorna lära sig att rikedomen
icke är en så afundsvärd lycka, utan snarare ett tungt
ansvar, en börda af hundra svåra pligter."

"Säger du detta såsom en påminnelse åt mig,
som så illa uppfyller dessa förmenta pligter."

"Nej, det var endast ett ofrivilligt uttryck af min
egen åsigt om saken ... Men emellertid är jag
öfvertygad, att du snart återvänder till England, för att
föra ett verksamt och nyttigt lif."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free