- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
159

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag inandades med ett sällsamt välbehag, utan
att egentligen tänka derpå och ännu mindre upptäcka
hvarifrån den kom; men innan jag somnade, sväfvade
mina tankar tillbaka till Sverige, till min första
ungdom, vår akademitid och den gamla prestgården, der
du vet att jag uppfostrades, och om natten drömde
jag om mina fosterföräldrar, som jag visserligen
skrifvit till ett par gånger om året, allt sedan jag skildes
från dem, men som jag kanske sällan tänkt på.

"Den gamle prosten, farbror Jöns, som jag
kallade honom, är redan för ett par år sedan död, men
jag återsåg honom nu i drömmen, så lifligt och klart
att jag vaknade med hjertat helt varmt af gamla
kära minnen.

"Jag antog helt naturligt att dessa återväckta
känslor kommo ifrån mina smärtsamma tankar på dig,
och jag klädde mig långsamt och i en melankolisk
sinnesstämning.

"Emellertid då jag letade efter en armknapp,
som jag trodde mig möjligen hafva lagt på en gueridon
i hörnet bakom sängen, såg jag der i ett vattenglas
en blomsterbukett, i hvars midt den veka stängeln
af en röd och hvit akasiablomma satt.

"Det var lukten af denna, som återfört mina
barndomsminnen, ty utanför det lilla gafvelfönstret
till mitt rum i prestgården stod ett dylikt träd, och
jag hade som barn hundrade gånger insomnat och
som yngling ofta drömt mina — som jag då trodde,
förmätna och orimliga — drömmar, kringhvärfd af
dess fina och milda doft.

"Hvem har ditsatt de der blommorna?" sade jag,
vändande mig till kammartjenaren, en bra karl, som
då nyss var kommen i min tjenst, och som nu
drunknade i Genèvesjön vid den olyckliga färden deröfver.

"Det har jag," svarade denne, "och jag hoppas
att jag icke begått något misstag dermed;
trädgårdsmästaren bar upp dem i går qväll och sade att mylord
alltid brukade ha blommor inne i sitt sofrum."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free