Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna småsak. Jag afskedade dem båda, men den
hemlighetsfulla blomman sysselsatte min tankar, mot
min vilja, en lång stund.
"Jag kunde icke låta bli att sammanställa den
med de minnen, den väckt, och ehuru narraktigt och
barnsligt det kan förefalla dig, hade jag icke allt sedan
min afresa ifrån Sverige med så mycken ömhet och
saknad tänkt på de vänner, jag der lemnat, på min
barndom och ungdom, som denna dag.
"Den händelsevis insmugna lilla blomman hade
med sitt milda doft verkat starkare på mitt hjerta,
än alla de faderliga bref jag fordom mottagit. Den
hade talat till mig om känslor, förhoppningar och
ljufva drömmar, hvarom farbror Jöns kanske af
grannlagenhet, kanske af okunnighet, aldrig nämnt ett ord,
och, hviskat i mitt öra ett namn, som fordom var
mig det dyrbaraste.
"Jag fruktar att den, som en gång haft böjelse
för svärmeri och romantik, han bibehåller, trots alla
omständigheter, i djupet af sitt hjerta alltid en nyans
deraf och återfaller rätt lätt vid minsta anledning deri.
"All den skepticism, den köld, jag låtsar, hvarpå
verlden tror och som jag sjelf inbillar mig vara
resultatet af min vunna verldserfarenhet, är egentligen
endast mina ofta sårade känslors mask; ty, som du
vet, vill man hellre blifva klandrad och misskänd, än
beklagad eller utskrattad.
"Den högmodige, egoistiske, kalle och beräknande
lord Hawerfield är i grunden ingenting annat än en
stackars retlig, känslig och vekhjertad menniska,
alldeles sådan han var för tolf eller tretton år sedan,
då han kallades Astley Cameron och på
Helgonabacken vid Lund tog afsked af sin kamrat och vän
den der mulna höstqvällen, du mins."
"En dylik bekännelse behöfver jag icke göra dig,"
inföll Alf och räckte sin vän handen, "ty jag har icke
ens kunnat spela rolen af en öfverlägsen och blaserad
verldsman, och om du ännu icke tycker dig hafva
öfvervunnit studentens känslor och tänkesätt, så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
