Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfverraskning, som om jag sagt henne att åskan
slagit ned eller att ett tjufband omringat huset.
"Åh, bevars, det är ju endast huspigan!"
utropade hon lugnad och satte sig ned igen.
"Hvad hade det då gjort, om det varit Elisa,
som kommit?" sade jag, förvånad öfver hennes
uppförande.
"Ingenting, naturligtvis."
"Men ni såg ju helt förskräckt ut?"
"Gjorde jag det? Det är väl icke möjligt ... Jag
blef bara förundrad, att hon redan kunnat sluta sitt
arbete," återtog hushållerskan och vände sig om, för
att återtaga de bestyr, som min ankomst afbrutit.
"Jag gick min väg och mötte på gården
arkitekten, som hade reparationerna vid slottet om hand;
han ville visa mig en plan för den ändring och
tillbyggnad, som skulle ske, och jag följde honom för
att se på arbetet.
"Du vet att jag fordom älskat de båda
ytterligheterna af ett fullkomligt ensligt eller mycket
omvexlande lif. Antingen har jag velat lefva helt ostörd
med mig sjelf, som en eremit, eller midt i en lysande
och bullrande sällskapskrets och en resas brokiga
förströelser.
"Jag hade först med passion kastat mig in i
verldshvimlet och funnit ett berusande nöje i den
rol, min rikedom och mitt namn der gifvit mig, men
det fins ingenting så enformigt, som detta så kallade
nöje; tjusningen af detta tomma, glittrande och
andefattiga prål har nu försvunnit, och jag känner nästan
afsmak och trötthet dervid. Man måste ega något
fäste, någon tyngdpunkt af verklig tillgifvenhet i
lifvet, för att kunna lefva, och jag hade ingen sådan,
sedan du lemnat mig och kunnat så grymt misskänna
mig ... för att njuta af förströelser och nöjen, måste
man vara lycklig, liksom man måste vara frisk för
att kunna äta; jag har aldrig förstått den så mycket
anlitade kuren att bota öron och sorgen genom
dryckeslag, sällskap, sorl och dansmusik, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
