- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
169

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Som du vet, är denna korridor ganska smal;
jag gick fort och höll ljuset framför mig, och
framkommen till öppningen i väggen, ämnade jag med ens
gå ut på bräderna utanför, då snabba steg och ett
anskri bakom mig i gången kommo mig att vända
hufvudet, i samma ögonblick som ljuset blåstes ut af
draget från öppningen.

"Jag kunde således ingenting se och hade redan
lyft foten för att gå ut, då någon fattade mig i armen
och ryckte mig tillbaka under det en ångestfull och
brådskande röst sade helt högt:

"O, gå icke ut; ställningen är borttagen."

"I detsamma smög man sig förbi mig i mörkret,
innan jag kunnat uppfatta hvem det var, som gifvit
mig denna varning.

Allt detta hade passerat inom ett par sekunder;
det var vid sjelfva kanten, man hejdat mig, och då
jag nu i skymningen blickade ut genom den
tillämnade dörren, fann jag, att bräderna, på hvilka jag
stått ett par timmar förut, voro borta och att mitt
första steg skulle hafva låtit mig nedstörta på
stenhögarne nedanför.

"Vreden öfver den oförlåtliga vårdslöshet, som
lemnat öppningen utan stängsel öfver natten, stridde
inom mig med tillfredsställelsen och förvåningen öfver
den lyckliga tillfällighet, som räddat mina lemmar,
om icke mitt lif.

"Var det emellertid endast en händelse att någon
af domestikerna kommit i min väg och hejdat mig, eller
hvem var det, som, oaktadt mina rop, skyndat bort
i mörkret, utan att lemna mig tillfälle att se eller
tacka min räddarinna?

"Jag har tillstått för dig, Alf, att jag den der
dagen roade mig med att af några ganska simpla och
vanliga företeelser sammansätta en orimlig roman,
och — skulle du väl tro det — hjeltinnan i denna
roman var ingen annan än min första ungdoms
älskarinna ... den enkla, oskuldsfulla landtflickan uti den
skånska prestgården der hemma i Sverige — jag säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free