- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
172

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ens göra mig fri ifrån min löjliga och orimliga
föreställning om sömmerskans person.

"Det är alldeles omöjligt, mylord."

"Omöjligt, hvarför det; är då miss Elisa en
osynlig varelse, eller en symaskin, som ni har inlåst
någonstädes?"

"Nej, mylord, men hon fins icke mera här."

"Det är besynnerligt. Ni har säkert hört af
Jacke hvad som händt mig i natt; och som
sömmerskan lär ha sitt rum der uppe, trodde jag att det
var hon, som varnat mig och hindrade mig att störta
ut genom öppningen i muren, och jag skulle
åtminstone vilja tacka henne."

"Om jag någonsin träffar henne mer, så skall
jag berätta henne mylords välvilja, och hon skall
säkert bli mycket glad deråt, ty det var
verkligen hon."

"Jag anade det ... Men är hon då rest nu på
morgonen?"

"Ja, det var just den omständigheten, att hon
skulle resa i dag tidigt på morgonen, som föranledde
henne att ännu vara uppe så sent på qvällen, och
som hon visste att man borttagit ställningen utanför
öppningen, fruktade hon en olycka, då hon hörde er
komma uppför trappan och gå förbi hennes dörr i
korridoren, och skyndade efter er."

"Allt det der var så naturligt, att jag genast
bort blifva öfvertygad; men det låg i den röst, jag
hört om natten, ett egendomligt uttryck, det var icke
endast den förskräckelse, en främmande likgiltig
qvinna skulle känt, det var kärlekens förskräckelse,
jag kunde icke misstaga mig derpå, jag hade derför
svårt att komma ifrån mina fantasier och sade
tankfullt:

"Men det syns mig ändå besynnerligt ..."

"Nej det var helt enkelt och naturligt; hvem
som helst skulle väl hafva gjort detsamma, och jag
tycker icke att hon har stor förtjenst deraf. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free