- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
192

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nej, du är troligen ett godt barn, Roxane, men
man har i mitt tycke icke uppfostrat dig rätt."

"Nå, det kan väl hända; jag är ännu mycket
klen i engelskan, och hvad historien och geografien
angår ... så är ..."

"Det är icke detta, jag menar ... det är icke
kunskaper, man försummat att gifva dig, icke
verldsbildning, du saknar, utan hjertats bildning och
kunskapen om det rätta ..."

"Hvad menar du! Har jag sårat eller
förolämpat dig?"

"Icke mig; men du har sårat min känsla för det
goda och sköna."

"Elisa, du är en bra besynnerlig flicka ... Du
förefaller mig som en alldeles ny uppenbarelse och
skulle säkert i Paris, der man afgudar det nya och
bisarra, bli en af säsongens lejoninnor ..."

"Tror du det! I sanning, du smickrar mig allt
för mycket," sade Elisa skrattande och icke utan ett
drag af ironi, som Roxane genast uppfattade.

"Förlåt mitt dumma uttryck och säg mig i
stället, hvarför du finner mig så försummad."

"Men om jag så här helt tvärt säger dig det,
så skall du troligen icke längre tycka om mig."

"Du ogillar mig då i mycket hög grad?" återtog
Roxane sorgset och med barnslig ödmjukhet.

"Jag finner dig vara en förtjusande liten varelse,
som jag i alla händelser icke kan undgå att älska,"
svarade Elisa, fattade med båda händer om Roxanes
hufvud och kysste hennes panna.

"Ack, hvad du är god! Hvad du gör mig glad!"
utropade denna hastigt med tårar i ögonen och
intagen af en känsla, för hvilken hon icke kunde göra
sig reda. "Jag har aldrig för någon känt, hvad jag
känner för dig; jag skulle vilja att du vore min
verkliga syster ... lär mig att likna dig, jag längtar
derefter ..."

"Då skall jag helt enkelt lära dig att älska!"
sade Elisa rörd och allvarsam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free